American Bulldog (amerikansk bulldog) är en stor hundras från USA som härstammar från den nu utdöda Old English Bulldog.
American Bulldog är inte erkänd hundras av AKC eller av den internationella hundorganisationen FCI, liksom inte heller av SKK eller andra FCI-anslutna kennelklubbar. American Bulldog registreras av NKC, ABRA, ARF och UKC
Rasen är mellan 25 och 60 kg tung och har en mankhöjd på 50 till 71 cm, beroende på vilken typ av bulldog det är. De mest kända typerna är Johnson type (även benämd som "Classic" eller "Bully") och Scott type (även benämd som "Standard" eller "Performance"). Korsningar mellan typerna benäms "Hybrid".
En amerikansk bulldogg är typiskt en glad, vänlig och tillgiven hund som är lugn med sin familj och accepterar främlingar som inte utgör något hot. De binder sig starkt till sin matte, husse eller familj. Beroende på typ och avelsinriktning har den amerikanska bulldogden mer eller mindre jakt- och vaktinstinkt. Rasen är bra med barn, såvida de är socialiserade och lydnadstränade från valpåldern.
Den amerikanska bulldoggen är traditionellt en arbetande ras ("Farm utility", vakt och jakt) med medel till mycket energi. Man kan med fördel använda en amerikansk bulldogg till lydnad, agility och spår. Även weight pulling är en träning och tävlingsform som passar en amerikansk bulldogg perfekt då den är mycket stark. Användningsområdena för rasen är mycket styrt av vilken typ hunden tillhör, Johnsson eller Scott, då den senare oftare är avlad med betoning på funktionalitet framför en extremare typ av bulldoggutseende.
Den amerikanska bulldoggen kan ha en livsländ på 10-14 år och tenderar att vara stark, fysiskt aktiv och frisk. Några av den amerikanska bulldoggens hälsoproblem hittas vanligen inom specifika genetiska linjer och är inte vanliga inom rasen som helhet.[1] Till hälsoproblemen, som förekommer mer eller mindre vanligt, inom rasen tillhör höftledsdysplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED), osteochondritis dissekans (OCD), spondylos, utåtvikta eller inåtrullade ögonlockskanter (entropion/ektropion), NCL (neuronal ceroid lipofuscinosis), ichthyosis (seborreisk hudsjukdom), demodikos (hudsjukdom orsakad av demodexkvalster), atopi och allergi, dilaterad kardiomyopati dvs förstorat hjärta (DCM), underfunktion av sköldkörteln (hypothyreoidism), njursjukdom och skelettcancer. HD, ED, och NCL är sjukdomar som är lätta att upptäcka genom tester och relativt enkla att bekämpa genom avelsstrategier. De övriga sjukdomarna är genetiskt lite mer svårgripbara och svårare att bekämpa på annat sätt än att utesluta sjuka djur och misstänkta anlagsbärare från avel.
HISTORIA
Den Amerikanska Bulldoggen härstammar ursprungligen från forntida mastiffer. Dessa kom till England under 400-talet och utvecklades till vad som kom att kallas "The Alaunt". Denna Alaunt var en tuff linje av mastiffer som användes av engelska slaktare och farmare, vilka gjorde den till den första ursprungliga bulldoggen. En sann bulldogg skulle ha förmågan att jaga, fånga samt hänga i en mule, kind eller hals på ett större nötkreatur och inte släppa oavsett hur hårt djuret kämpade eller hur skadad bulldoggen blev i arbetet.
Bulldoggen användes under medeltiden vanligtvis till att fånga nötkreatur, boskap och vildsvin hos farmare och slaktare, men även till regelrätta tävlingar (läs: strider) som anordnades. Dessa tävlingar var främst "bull biting" men även strider mot björn, lejon och andra farliga rovdjur förekom.
1835 förbjöds baitingtävlingar i England. Den enda baitingformen som överlevde bannlysningen var hundkamper. För att göra den uthålliga bulldoggen mer ettrig så korsades det in terrierblod. Resultatet kom att bli en uppsjö av "Bull and Terrier-korsningar". Dessa "bull and terrier-hundar" blev i sin tur så småningom vad vi i dag kallar Bullterrier, Staffordshire bullterrier, Amerikansk pitbullterrier och dess utställningsvariant American Staffordshire Terrier.
Andra raser där ursprungsbulldoggen är förfader till är exempelvis Boxer, där bulldogg korsades med den tyska varianten Bullenbeisser. Man korsade även bulldogg med stora mastiffer för att skapa vad man då ansåg vara en ultimat vakthund, Bullmastiffen. Det som idag kallas Engelsk bulldogg uppkom genom inkorsning av mops. Till viss del är ursprungsbulldoggen även en del av dagens Dogo Argentino.
Nämnda förbud mot baittävlingar gjorde att de renrasiga bulloggarna blev ovanliga i England. De exporterades till Amerika där de förbättrade den redan existerande bulldoggen vilken sedan tidigare fanns i de före detta engelska kolonierna. Denna emigrering och export av bulldoggen räddade rasen från utrotning.
I, framför allt, den amerikanska södern behövdes bulldoggen tack vare det faktum att den fortfarande hade ett jobb att utföra. Vildsvin och nötkreatur gick lösa över stora ytor i hård terräng där det var omöjligt att sätta upp stängsel. Istället fångades djuren in av den dåtida bulldoggen. Det ingick även i bulldoggens sysslor att skydda boskapen mot rovdjur samt att agera som "allt i allo". Man använde med fördel även bulldoggar som vakthundar. Under 1900-talet och tidigare fanns många historiska skrifter över stora plantagebulldoggar eller gårdsbulldoggar som hölls för att användas mot ovälkomna gäster. Plantagebulldoggar fick ibland ströva fritt på fängelsegårdar och patrullera de öppna ytorna mellan cellerna och huvudmuren. Denna vakt- och arbetsförmåga, samt dess stora lojalitet gjorde att många behöll bulldoggarna även efter det att man börjat stängsla in boskapen.
Regionala variationer utvecklades och många namn användes för bulldoggen från södern. Några av de vanligt förekommande namnen var Old English White, White English, Brindle Bulldog och Old Country White.
Vid 1960-talets mitt var återigen den ursprungliga bulldoggen utrotningshotad. Den tekniska utvecklingen med terrängfordon mm gjorde bulldoggen arbetslös. Utrotningen förhindrades av entusister genom att de sökte upp de sista exemplaren av vad vi känner som Amerikansk bulldog. Två idag välkända entusiaster är John D Johnson och Allen Scott. Den förstnämnda svarade på en tydligare marknadsförfrågan efter hundar med ett extremare uttryck medans Scott lade mer fokus på hundens arbetsförmåga som jakthund.
Dessa två personer har med tiden utvecklat två varianter av bulldoggar, Johnson typ och Scott typ även kallade Classic/Bully och Standard/Performance. Ursprungligen samarbetade Johnson och Scott och använde samma hundar men gick senare skilda vägar. Andra entusiaster har även anslutit sig och har bidragit till återuppbyggandet av rasen; Koura, Kerschner, Stover, Painter, Margentina och Williamson för att nämna några.
Att rasen fått namnet Amerikansk Bulldog och inte Engelsk Bulldog beror på att namnet var upptaget av den ras som var resultatet av Bulldogg korsad med Mops.
Den första registreringen skedde vid 1970-talets början, då under namnet "American Pit Bulldog". Vid 1970-talets senare halva så bestämde sig Alan Scott, J.D Johnson och Joe Painter för att ändra namnet till American Bulldog. Detta för att inte blandas ihop med den Amerikanska Pit Bull Terriern som hade ett annat syfte.